Det är nu mer än två månader sedan jag gjorde min närvaro synlig här. Jag har
medvetet hållt mig borta från att skriva och uppdatera bloggen. Det har hänt
alldeles för mycket och mina känslor har varit både många och starka. Därför
har jag varken haft orken eller riktigt lusten att skriva och framförallt så
har jag inte vetat vad jag skulle skriva i så fall.

  Allt som de senaste månaderna burit med sig har påverkat mig så mycket och gjort så markanta avtryck att jag inte riktigt vetat alla gånger hur jag skullat uttrycka mig och kanske egentligen om jag överhuvudtaget velat berätta något eller om jag faktiskt orkat. Och eftersom att mycket  på en gång fick mig
och mitt liv att gå andra vägar. Nya tankar och känslor har växt  det har utgjort så mycket av hela mig så jag tror att nu i efterhand så hade jag nog inte kunnat säga eller skriva något utan att allt mer eller mindre lyst igenom. 
  Det ville jag inte! Jag ville vara ensam. Ensam, själv, bara jag och ingen annan med mina tankar, känslor och funderingar. När jag kände, orkade, ville, fann en mening eller bara utifrån ingenting behövde yttra det som fanns inom mig så ville jag välja tillfälle och person eller plats med omsorg. Jag kände mig vilsen och kan göra det fortfarande och kände därför att jag ville inte sätta några ord överhuvdtaget på någonting! 

Annars och i vanliga fall så är det just det som får mig att må bättre – att sätta ord. Då kan jag se, känna, resonera och faktiskt många gånger komma fram till vad jag känner eller tycker. 
   Men i det här fallet ville jag bara låta allt vara. Allt har sin tid! Och det får
lov att ta sin tid. Tankarna och känlsorna har fått flyta, flöda, försvinna och
förnyas! Jag är glad för det, framförallt nu. Jag har liksom inte som jag brukar,
spekulerat i så mycket varför eller hur. Varför är det så här? Varför känner
jag så här? Varför varför varför? Hur kommer det sig? Hur kan man? Hur kan man
inte? Hur och varför.. hela tiden, alltid finns dessa två frågor i min vardag,
i mitt och andras handlade och i känslor och reaktioner. MEN, just den här
gången – när det blev så mycket, inte för mycket, men det blev mycket och
mycket av allt så kände jag bara att allt fick ta sig igenom mig utan ett
varför eller ett hur. Det fanns andra saker att tänka på och lägga kraft på..
det där med känslor – de finns ju där ändå. Hur man än vänder eller vrider på
dom.

Visst har den tiden jag beskriver nu också varit svår, på många sätt. Det får
lov att vara svårt. Precis som att allt har sin tid och det får det göra så får
det också vara svårt. Det får vara mycket eller lite svårt, det spelar
egenligen ingen roll. Det viktigaste för mig har varit att veta att det är
okej. Det är okej att vara ledsen och tycka att allt är jobbigt just nu och att
jag inte behöver försöka intala mig själv att det kommer bli bättre. Det är
inte den bästa medicinen, för det är svårt att se att det kommer bli bättre när
det är som mest tungt, det viktigast har varit att acceptera. Acceptera känslan
och situationen av att det är så här, och det får vara så här! Oavsett vad som
hänt och oavsett hur mycket som hänt så är det alltid individuellt hur man
känner och tänker. Det finns ingen som kan ta ifrån en det. Därför är det också
viktigt att känna att det är så här jag upplever det! Och jag säger deffinitivt
inte att jag har upplevt eller tyckt att denna tid för mig varit svårare eller
lättare än för någon annan. Det går inte att mäta!

    Det finns också alltid ett extra moment i att tycka att en situation är jobbig. Antingen vill man eller så vill man inte eller så är man rädd för att andra ska tycka synd om en. Det är alltid en svår gräns. Jag, precis som många andra vill säkert finna tröst, omhändertagande, omtanke och ett stort gehör i  omgivning men därfirån till att andra uppfattar det som att man bara vill att andra ska ”tycka synd om” är två skilda saker. Jag har uppskattat oerhört mycket och framförallt många som har  varit en stor del i allt och gett mig så mycket. Med en omfamnande omgivning, tryggheter och utrymme får man som mest bekräftelse – bekräftelse på att jag är jag och den som tar emot din uppmärksamhet just nu. Ett starkt stöd vilar i den formen av uppmärksamhet, att jag får vara jag och att jag blir lyssnad på. 
   Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för att jag skriver om detta, däremot kanske jag vill få förståelse men framförallt är detta ett sätt för mig att reflektera och bearbeta.

Jag är glad att jag är där jag är idag! Mitt liv vandrar på ytterligare en ny
väg och jag känner att det just nu går med balanserade steg framåt. Jag är
tillbaka! Och jag känner igen mig nu, efter att ha famlat i mörker efter både
det ena och det andra så har jag nu hittat tillbaka och går här på livets väg
med ett stort ljus! Hela tiden hittar man nya bitar i och av sig själv, den här
tiden som fylldes av så mycket gav också så mycket. Nya synsätt, krafter och
framförallt tankar! Det är spännande och fantatiskt vad livet kan göra med en.
Så med dessa nya erfarenheter och ett rikt liv ska jag nu fortsätta på den här
vägen tills den svänger nästa gång (: och det är ännu ingen som vet vart den
svänger!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har verkligen ett stort frågetecken innanför pannbenet idag! Vad kallas det som är mittemellan idéspruta och idétorka?!Om man har en massa ideér, tankar och förslag men man kan inte komma fram till något vettigt överhuvudtaget. Jag hittar inget s...

Stök i mitt kök (: välkommen till min tre-rätters lördagen den sista mars 2012 ^^Att ta lång tid, fixa och dona för att sedan överraska och låta andra smaka - det tycker jag är rolig matlagning! Förrätt: Basilika glaserade morötter med lime&ingefär...

I det stora, gamla och vackra huset med högt till tak och ett väldoftande kök skulle det denna fredag vara tjejkväll (: I den mysigt, varma matsalen hälsades vi välkommna av värdinnan och slog oss ner kring det gröna bordet! Där vi stannade resten av...

till en början var det bara på insidan nu är smärtan både synlig och känslig för beröringIbland, vissa dagar, gör det mer ont än andra dagarSmärta är en del av livet och kommer så förbliDet är tungt att tänka och känna, ta emot ett besked och förstå ...

Sveriges Mästerkock :D Mitt enda favorit- och mest omtyckta tv-program! Och idag är det FINAL :D Såå spännande och jag kan knappt bärga mig! Josefine eller Sigrid?! Det är frågan och jag kan inte alls bestämma mig för vem jag verkligen tycker ska vin...