Nu är det verkligen det sista..
De sista timmarna och allt det sista är gjort.
Nu kan jag inte mer göra, det är bara att tuta och köra (:

I morgon är det dags för första salstentan.
Jag kan inte lära mig mer, det finns varken möjlighet, tid eller chans till att något ytterligare skulle fastna.
Jag har packat väskan, gjort i ordning "energi" som jag ska ha under skrivningen, ställt fyra olika alarm om jag mot förmodan skulle snooza mer än vanligt, checkat att jag har allt det viktiga och läst igenom allt en sista gång!

Känslan jag har just nu är mest av ledsamhet och oro. Över att jag inte kommer känna att jag kan det. Så länge jag har känslan av att jag kan och att jag känner mig nöjd med min insats så är jag lugn. Men den känslan kan jag inte få förrän i morgon och tiden dit känns oändligt lång. Jag är glad att denna dagen är över och att jag äntligen ska sova.. försöka sova iaf. Denna dagen har bara varit fylld av väntan och åter väntan.

Rent ytligt känner jag mig mer och mer lugn. Men att tankar och hjärna kunde kräva så mycket energi och göra av med så mycket kraft, det visste jag knappt. Trots lugnet så har jag ingen ork. Jag orkar inte tänka på något annat än det som jag absolut måste tänka på, orkar inte ens ge en tanke åt vad jag ska ha på mig och jag orkar än mindre bry mig om vad jag egentligen valt för kläder.. det är läskigt att tankar styr så mkt. Egentligen känns det som att jag inte tänker alls längre, vilket känns väldigt konstigt och inte alls likt mig :P
Den inre stressen och känslan gör sig allt mer påmind på utsidan. Jag vet att det säkert låter helt överdrivet och det är det kanske också.. men det känns som nåt stort och det är faktiskt så att jag trodde att jag skulle vara nervös men jag trodde faktiskt inte att jag skulle känna mig utmattad, trots att kroppen har full funktion och hjärnan går på högvarv så känner jag mig tom. En häftig känsla men jag längtar deffinitivt till i morgon :) Att få känna som vanligt igen och börja tänka!

Nu är det dags att sova, ladda batterierna och koppla av!

Nej, inte tomteverkstad här inte, men pluggverkstad till varje pris :D
En salig röra med papper, kladd, böcker, ljus, suddi, dator, vatten, noter och pennor men den största röran och absolut mest aktiva verkstaden pågår i huvudet :P

Hela mitt liv upptas av den här tentan just nu
eller
Hela den här tentan upptas av mitt liv just nu
Jag vet inte riktigt vilket som stämmer bäst, om det är samma sak egentligen
 eller hur och hur jag menar, det bara känns så!

Det enda jag tänker på fram och tillbaka, fram och tillbaka - det handlar om tentan :/ tänk att fyra timmar av mitt liv som kommer bestå av papper och kräva min uppmärksamhet, som inte ens har inträffat än - kan fylla hela kroppen med oro och nervositet mer än ett dygn innan. Tror att jag håller på att bli tokig!! :S Däremot så hoppas jag att den känslan finns nu innan och att jag därför kommer känna mig lugn som en filbunke i morgon när det verkligen gäller.

Jag hoppas och önskar att denna dagen bara försvinner i ett nafs, går lika fort så som alla andra dagar brukar göra och att det snart är morgon så att jag kan ge mig ibäg och få det gjort :)
Ser ändå framemot det på sätt och vis, är nyfiken och spänd precis lika mycket som jag är orolig och nervös!