Det gör ont. Jag vet att jag säger det ofta, klagar och jämrar mig över något som kanske inte alltid märks men tyvärr så gör det mer eller mindre ont allt som oftast. Vissa dagar känns det mer och andra mindre, vissa dagar bryr jag mig inte, känner mig van och tänker att det är en del av min vardag. Andra dagar känner jag mest uppgivenhet och frustratrion. Jag kan inte minnas och jag vet inte längre hur det känns att ha en mage som inte ständigt gör sig påmind i form av någon smärta. Att ha ont i magen och ha det ständigt medför också rädsla - rädsla över att inte veta och alla tankar det för med sig men framförallt finne en rädlsa av att tillslut kanske inte bli trodd och bara verka tjatig. Till min stora glädje har jag inte upplevt det utan känner snarare ett stort stöd och alltid lika lyssnad på av både vänner och familj. Det betyder jätte mycket!

Efter många undersökningar och läkarbesök känns det ibland hopplöst.. och jag frågar mig varför?
Varför känns det så här när det inte "finns" någonting? Eller, varför hittar man ingenting?

Så idag hoppas jag verkligen att jag kommer få ett svar!
Det kvittar vad, hur eller varför bara det är ett svar!